melkermelkersson.blogg.se

Ett öra på en splittrad hund.
 
Igår kväll var Melker hos Dan längre än vanligt. Det var nämligen personalfest på jobbet (skojigt! Jag är så glad att jag jobbar på en arbetsplats med så underbara kollegor, och där vi gör lite halvtokiga grejer emellanåt. Vi lekte spöken i källaren och jag blev skrämd av två stycken (!) som gick spökvandringen, fast jag var ett så läskigt spöke...!). Jag hade väldigt dåligt samvete för det, för jag tänker att Melker kanske inte riktigt vet var han hör hemma. Han är hos Dan och han är hos... mig. Egentligen har han det ju inte dåligt på NÅGOT sätt. Han förstår det bara inte själv... hehe. Jo men lite splittrat blir det eftersom att vi ibland åker till Järvsö där han har bott större delen av sitt liv. Samtidigt är det väl bra, att han får åka dit och hälsa på och vara glad och känna att det finns kvar? 
Ni hör kanske att jag är lite splittrad själv. Jag kan dock inte göra på något annat sätt - jag måste jobba, och då får han vara hos sin fantastiske daghusse. Jag måste träffa min mamma ibland, och då får han följa med och träffa sin mamma och pappa. Och någon enstaka gång kanske jag måste gå ned till tvättstugan eller vara iväg någon timme, och då får Melker vara med Einar, min kille. 

Melker är besvärad i örat. Jag har örondroppar i och Helosan i väntan på nåt kortison eller så, vi ska till veterinären imorgon. Då åker vi till Delsbo, och tar med oss mamma Rut. Hon behöver också kollas, har en tutte som inte ser så bra ut...

Vi hörs